EsthGr 7

Men vi för vår del finna att judarna, som av denne store usling hava blivit prisgivna till att utrotas, alls icke äro några ogärningsmän, utan att de leva efter de allra rättfärdigaste lagar

Tillägg till Ester 10,3: Uttydning av Mardokeus' dröm. Efterskrift.

1och äro barn till den allrahögste och allrastörste levande Guden, som genom sin ledning, oss såväl som förut våra fäder till fromma, bevarar riket i det bästa tillstånd.

Och Mardokeus sade: »Från Gud har allt detta kommit.

2I gören alltså väl, om I icke vidare rätten eder efter den av Haman, Hamadatus' son, utsända skrivelsen.Jag har nämligen dragit mig till minnes den dröm som jag hade om dessa tilldragelser; och det är intet därav, som icke har slagit in. 3Just den man som har kommit allt detta åstad har nämligen, tillika med hela sitt hus, blivit korsfäst utanför Susas portar, i det att den Gud som råder över allting skyndsamt har låtit honom få sin välförtjänta dom.Där var en liten källa, som blev till en flod, och där var ljus och solsken och ett väldigt vatten. Floden, det är Ester, som konungen tog till äkta och gjorde till drottning. 4Och på alla platser skolen I öppet låta anslå en avskrift av detta brev, med innehåll att man skall tillstädja judarna att följa sina egna seder,Och de båda drakarna, det är jag och Haman. 5och att man skall bistå dem i att försvara sig mot dem som angripa dem i nödens stund, och detta just på trettonde dagen i tolfte månaden, det är Adar.Och folken, det är de som rotade sig samman för att utplåna judarnas namn. 6Ty denna dag har den Gud som härskar över allting bestämt till en glädjedag för det utvalda folket, i stället för till en undergångens dag.

Men mitt folk, det är Israel, som ropade till Gud och blev räddat. Ja, Herren har räddat sitt folk, och Herren har frälst oss ur alla dessa olyckor. Och Gud har gjort dessa stora tecken och under, sådana som icke hava förekommit bland hednafolken.

7Och I själva mån nu bland edra minneshögtider utmärka en särskild dag till att firas med all möjlig festglädje,Fördenskull redde Gud till två lotter, en för sitt folk och en för alla hednafolk. 8på det att den, såväl nu som framdeles, må för oss och de välsinnade perserna bliva en högtidsdag till hågkomst av vår räddning, men för dem som stämpla mot oss en påminnelse om undergång.Och dessa båda lotter föllo ut på bestämd tid och stund, på den dag då dom blev hållen inför Gud över hans folk och alla hednafolk. 9Och var stad eller vart hövdingdöme utan undantag, som icke rättar sig härefter, skall med all grymhet förhärjas med eld och svärd. De skola icke allenast göras otillgängliga för människofot, utan också för all framtid i högsta grad avskydda av vilda djur och fåglar.»

^{a b c d e f g}

Och Gud tänkte på sitt folk och skaffade sin arvedel rätt. 10Och dessa dagar skola de fira i månaden Adar, på fjortonde och femtonde dagen i samma månad, med festförsamling och fröjd och glädje inför Gud, släkte efter släkte, i evärdlig tid, bland hans folk Israel.»